Saknar dej Sis!
Sådär, nu är jag uppe hur sängen, efter 1 väldigt kort timmes snooze! I natt har det varit riktigt skönt att sova och drömmarna har flödat, precis som alla andra nätter. Lite knasigt faktiskt, att man oftatst glömmer bort olika drömmar, fast man innerst inne vet att det var en kanondröm eller en som verkligen sög. Sen när man vaknar så finns ingenting kvar i minnet, förutom möjligtvis några små luckor och tillbakabilder. Inatt och nu är fallet inte så, utan jag kommer faktiskt ihåg stora delar av drömmen ... kanske var det för att jag i själva verket drömde alledels nyss, under min snoozetimmet och det måste ju har varit därför det var så otroligt svårt att gå upp denna onsdag!
Nattens fantasiliv utspelade sig på gjuteriet, bostadsorådet där hela familjen bodde i slutet av 90-talet. Jag och min syster var nu inte längre 12 ch 13 utan nu var vi 21 och 22, precis som i nutiden. Flyttkartonger med kläder låg halvöppnade på golvet, stora lådor fyllda med syrrans fina och spännande kläder. Jag kunde inte motstå att digga ner i dem och "låna" lite grann. Förståss bara över dagen och utan att hon fick reda på det. Jag hade värsta planen, liksom förr, att jag skulle rusa till lådorna när Pernilla hade gått på morgonen och vika ner dem fint innan dörren öppnades på kvällen. Lyckades ja? Nä! Och så har det alltid varit, att hon kommer på mig och blir rasande. Grejen är den att jag tror jag saknar det idag. Det var något visst med att bråka på det sättet för jag visste ju att hon aldrig kunde sluta älska mej för det! Idag har jag funderat på om hon verkligen tyckte det var så skoj, med tanke på att det faktiskt gick så långt att hon satte hänglås på garderoben. Oops, var jag så jobbig?!
Nattens bravader slutade som vanligt med ett hett samtal där jag började skylla allt på henne och att hon faktiskt ganska ofta gick i min garderob också. Trots att det är sanningen så var det alltid jag som fick dåligt samvete, likaså inatt! Typiskt. Skuldkänslora är efter lite fundering som bortblåsta. Istället finns här en saknad; saknaden efter min underbart härliga och fina stora syster! Pernilla, Älskar dej, today, tomorrow and forever!
Lev varje dag som om det vore den sista
Viktigast av allt är att acceptera sig själv, strunta i alla föreställningar och normer som allt för ofta drar ner mungiporna och istället skutta ut på mornarna ett leende på läpparna och se vad den nya dagen har att erbjuda.
Se upp; för här kommer jag!
Dilemman för den idrottande kvinna.
"Redan då Per Henrik Ling lade grunderna till svensk linggymnastik, så myntades även idrotten utifrån kulturella normer och sociala heteronormativa relationer. Att idrottsrörelsen från start var en verksamhet för enbart unga män speglar sig enormt i dagens utövande, då idrottsutövande kvinnor stundligen måste gå balansgång. Sociala krav med hänsyn till den godtagbara kvinnokroppen bromsar många tjejers individuella och relationella utveckling i idrottsvärlden. Samtidigt som muskler är essentiella för teknisk och fysisk utveckling, så fruktar många idrottande tjejer att deras kroppar ska upplevas som maskulina. Varför ska oskrivna regler i omvärlden stå i vägen för det feminina könets utveckling? En naturligt muskulös kvinnokropp är tecken på sund livsstil, inre balans och psykiskt välmående, så varför accepteras inte det som kvinnligt?" - Ja, det är ju frågan ...
Eller vá tycker ni, Fia ´å Jojjo?
Jag är i alla fall trött på detta nu, så dags att börja på tredje delfrågan, som handlar om idrottslärnade ur ett kulturellt perspektiv, Mkt Niiiice!
Tjipp, tjipp & bye for now!
Mitt liv som student ...
`Å hur jobbar du? Om jag får fråga!
Hur jobbar du?
Motivation & studieteknik ... vá tusan är det?!
Det hääär ääär Jo-haaanna!
... hon äääär min kom-pis! Fast bara ibland. Förståss! Nyss sa Sofia till henne, att hon skulle, faktiskt, äta apelsin, en apelsin. Jo-haaanna blev arg, jättekonstigt arg, för att Sofia upp, upp, upprepade att att att hon, faktiskt, skulle äta apelsin, innan sin träning, Trrräningen på kårgymmet, som faktiskt, just nu, idag är mest HETT i hela Halmstad, som ligger på västkusten i Sverige, liten bit utanför Klippan, där faktiskt Jo-hanna (alias fucker) härstammar ifrån. Hej då
Ojsan, det börjar gro igen ...
Ojsan, det börjar gro igen ...
Ett visst begär börjar smyga sig på, ett begär av att "skriva av mej" lite. Mitt liv innehåller så mycket nytt på en och samma gång; ny stad, nya vänner, egen lya, andra träningsrutiner och faktiskt bäst av allt; en helt underbar IVP07-kultur, I like it A LOT!Så stundens inlägg fyller främst en varnande funktion; varningen om att jag strax kommer börja knappa på tangentbordet igen, och nu ännu mer och oftare. Kommer dock bli lite glest fram till fredagen den 2/11 kl.15.00, är nämligen mitt uppe i en hemtenta. Niiice!
This is a big part of my "new" life!
Take it or leave it ;0)
