Tack ´å lov så tränar man.
Utan tvekan så är Sockersuget min värsta fiende. Det ligger i luften efter maten, framför teven, i affären ´å på föreläsningar och förstör humöret alldeles för ofta. Varför går det ej motså?! Det är ju bra mycket godare med färsk frukt innehållande fruktsocker som inte pajar humöret ´å trevliga tillställningar. Visst är det gott ´å Ok för humöret att käka en bit choklad, men när en bit blir en halv/hel chokladkaka, så blir det "berg ´å dalbana" i blodsockret, som slutar efter stupet. Energifattigt, negativt ´å irriterande. Är trött på det nu!!!
Tur att man tränar ´å ser till att adrenalin- och serotoninhalten får en kick i rätt riktning! Vad hade man annars gjort?! Ännu bättre hade det visserligen varit om man hade kunnat sluta kränga godis på vardagar, men det är ju näst intill omöjligt. Hur tusan blir man av med suget?!
Sockerfall stör en i studier, träning, vardagsglädjen ´å ja, allt påverkas negativt. --->Need to end this! But how?! Är helt klart beroende! ... ... ...
Otroligt härligt, men sjukt låg humor!
Vissar stunder skrattar man åt allt, det har kvällen visat gott prov på! Jättelöjliga historier, små knasiga kommentarer och lååååg humor på teve och hos Oskar, + oss andra fyra. Ställningen höll vi till runt sju, men då vi fortfarande befann oss på Svea, så började Nettan avslöja veckans "happening". `Å då gick det bara utför ...
Hem till Sophie ´å Oskar, ringde pizzamannen ´å samlade oss runt bordet som sedan kom att bli värsta gaphörnan. Som vanligt blev jag besviken på mitt val av mat ´å fick sitta ´å avundas på resten när de drog i sina mumsiga pizzor. Min såg ju som vanligt minst tilltalande ut ... Fast lite rödvin på den gjorde susen. `Å glá blev jag, liksa så resten av ligan! Visserligen tror jag inte det va rödvinets förtjänst, utan vår otroligt låga humor denna fredags kväll! Tack ska ni ha, góingar, för en Mycket Väl Godkänd start på helgen! Stomtrivs i Halmstad.
Härliga helg.
Minnen & saknad i bilder ... =0)
Obligatorisk förändring.
Sova ikapp, städa, försök till plugg på biblioteket, godis framför teven, facebook ´å blogg. What a waist of time ... Samtidigt som studentlivet innehållande långa föreläsningar och tentor är relativt tufft ibland, så är detta livet soft. Nästan för slappt många gånger, känns som om man tappat en viss diciplin i de vardagliga rutinerna. Förr gick man upp, njöt av en långfrukost, gick till jobbet, umgicks mé kunder ´å underbara kollegor, rusade till träningen ´å avslutade dagen hemma, hos föräldrarna eller hos kompis mé én gó bit mat! Idag har man så mycket tid över ´å man pluggar ju verkligen inte "100%" .... i alla fall inte jämnt fördelat på veckorna. Istället blir det 200% under tentaperioder, då även träningen blir lidande ... Cleveeeeert?! ... nä.
Det är segt att komma in i vardagsrutin, det lär väl ta något år att adaptera, så får la sluta lägga ner energi på att bli irriterad på mej själv för att jag är så "överallt, men ingenstans". Eller ge mej fan på att styra upp vardagen, kämpa och dra fram den målmedvetenhet som tydligen har suddats ut en aning den senaste tiden.
Ska fundera lite på hur jag vill ha det. Det är ju faktiskt bara jag själv som kan förändra.
Jag kan, jag vill, jag ska ...
Patrick Dempsey, ja tack!
Var det verkligen värt det?!
Idag är det dags igen, har slutat räkna tiotalen och är så trött på det. Fast denna behandlingsperioden är den mest positiva någonsin. Här kan man skymta framsteg och möjligtvis hoppas på en relativ förbättring, kanske tillomed kan börja ägna mej åt sådant jag verkligen vill igen. Men, ja jag vet, aldrig mer gymnastiken. Det är jag nog redan för gammal för i alla fall, men något annat som ligger nära och som får mej att uppleva den härliga kroppskontroll som de där jäkla volterna ´å skruvarna gjorde. Shit, blir så arg .... Var det verkligen värt det? Men för livet ... Det är en fråga jag ofta har ställt inom mej och nu börjar jag nog mogna i mitt resonemang och även komma till insikt att jag borde nog har lagt allt på hyllan redan efter andra kraschen, men icke sa nicke. Det finns en viss magisk kraft inom gymnastiken. Har du en gång börjat, så kan du inte sluta, oberoende på hur många fysiska faktorer och närstående som skriker till en att slänga in handuken.
Idag börjar jag läka, men det svider fortfarande. Jag hade och har så mycket mer att utmana, kämpa och ge. Visserligen ligger det ett antal välförtjänta guld i byrålådan, men var jag tvungen att plantera ett så pass djupt att jag efter 7 år fortfarande inte kan använda kroppen som jag önskar. Jag spyr på rehabilitering, nålar, fot, rygg- och knäövningar. Det är så fruktansvärt surt och jag är glá som "slipper" det idag. Eller ja, slipper ´å slipper, jag måste inte, men jag borde.
Tillbaka till frågan; om det verkligen var värt det? Ja, det tycker jag. Jag är uppväxt i umgänge mé träningskompisar, ägnat stor del av min fritid till det och spenderat tidiga mornar och långa eftermiddagar där. Det är gymnastiken som lagt grunden till den person jag är idag. Mina värderingar, min kämparglöd och målmedvetenhet. Trots att skador nöter negativt i fysiskt perspektiv, så har jag en grundstyrka och kroppskontroll som ingen kan ta ifrån mej helt. Jag ångar inte en sekund av min uppväxt med gymnastiken. Jag älskade det och älskar det fortfarande.
Längtar tills jag kan träna som normala människor, men det lär la hända snart, inom en relativ framtid! Jag håller tummar och tår, sliter på gymmet och kämpar tills jag är i mål!
Got to go "Knäckas" ....
Tjingtjong
Gröt, knäckemacka ´å nyheter
Fast en glá nyhet är att Zlatan fick guldbollen ´å att vädret är nice.
Men fy tusan va kallt det är! Kom nyss in ifrån den dagliga morgonrundan
´å näsan rinner som aldrig förr. Mysigt ...
Funderar på ett Grey´s Anatomy avsnitt, men borde egentligen städa hela lyan,
dra till Maxi och fixa i ordning mej. Palla ...
Eller kanske krypa ner under täcket och sova någon timme till. Det sist nämnda
är givetvis det bästa alternativet! Sov gott ...
=0)
SERIELEDNING!
Det finns mycket som gör mig glá dessa dar! Är det inte Fia & Jojjo som töntar sig, så är det samtal mé mina kära i Skåne eller från Cali. Om inte promenix i en höstlig soluppgång, så njuter jag av middags- och filmmys mé töserna. Andra härligheter är tankar på framtida events; AA-mötet på onsdag följt av kåren, afterwork på fredag + en lugn helg, en långweekend i ystad nästa vecka, Ggb och fest veckan därpå, Barcelona över julen mé "de underbara", galna dagar runt nyår med gamla JC-crew, ÅRE v.4 OCH vårvandring i fjällen. Men först så ser jag fram emot en intensiv pluggdag på bibblan, tätt följt av Funk och styketräning på S.A.T.S. I like A LOT!
Någon som jag är speciellt glá för idag är David, som igår såg till att YIF gick förbi Hammarby upp i SERIELEDNING! Inte illa grabbar! Keep on fighting!
Ojsan, Klockan tickar (liksom alla andra kvällar) iväg, dags att blunda ´å joina john blund! SKÖNT! Men, först;
"Alltså, det är lite skumt. Man ser ju aldrig några stjärnor som har slagit ner på marken. Vart tar de egentligen vägen?" -Anonym kompis(efter att ha sett ett stjärnfall).
Hm, det tåls att fundera över! =0)
Update.
Pernilla kom till Halmstad redan i fredags, superhärligt att bara mysa i staden, uppdatera varandra med livsnyheter, käka gó middag ´å svira lite dowtown på natten! Somnade alldeles för sent för att sedan vakna med tuppen i lördags. 9.00 var frukosten serverad för hela familjen Holmberg ´å därefter bar det av mot Götet.
Helgen har varit gööörmysig och SOLIG! Lite gos med Alvine, mitt nyfödda kusinbran (JÄTTE SÖT), käk ute i skärgården, promenix i staden och en "gungande" natt på båten. När man flytt fältet hemmifrån så uppskattar man verkligen att få umgås med familjen. Love you!
Dagen hemma i Halmstad har också varit SOLIG och lovely! Promenix, loppis ´å varm choklad m. körsbärstomater med Oscar ´å Sophie, långpromenix, festplanering ´å Espresso House(ovanligt) mé Jojjo och avslutningsvis långa telefonsamtal hem till vännerna i Ystad. Vill verkligen inte få novembers teleräkning.
Hem till ystad bär det av nästa helg, ska bli superhärligt ´å träffa alla goingar! Saknar er!
Näru, nu ska jag krypa ner ´å blunda! Måste ladda för en krävande dag på jobbet! --> Dags att skylta och bygga om! (I like A LOT)
Bara en sak till; Fy TUSAN va bra jag har det! Tack ´å Puss&kram till allt och alla som fyller livet med Gósaker, äventyr ´å mening!
I morgon är det en ny dag med nya möjligheter! Enjoy. `Å visst är det fint mé höst!?!
Helt jäkla underbart!
Nu känner jag mej väldigt stolt, men också grymt trött.
Sov gott och dröm sött!
Fotot tog jag någon dag efter studenten ´å jag är reda tillbaka i skolbänken, Mkt lustigt! ;0)
Saknar dej Sis!
Sådär, nu är jag uppe hur sängen, efter 1 väldigt kort timmes snooze! I natt har det varit riktigt skönt att sova och drömmarna har flödat, precis som alla andra nätter. Lite knasigt faktiskt, att man oftatst glömmer bort olika drömmar, fast man innerst inne vet att det var en kanondröm eller en som verkligen sög. Sen när man vaknar så finns ingenting kvar i minnet, förutom möjligtvis några små luckor och tillbakabilder. Inatt och nu är fallet inte så, utan jag kommer faktiskt ihåg stora delar av drömmen ... kanske var det för att jag i själva verket drömde alledels nyss, under min snoozetimmet och det måste ju har varit därför det var så otroligt svårt att gå upp denna onsdag!
Nattens fantasiliv utspelade sig på gjuteriet, bostadsorådet där hela familjen bodde i slutet av 90-talet. Jag och min syster var nu inte längre 12 ch 13 utan nu var vi 21 och 22, precis som i nutiden. Flyttkartonger med kläder låg halvöppnade på golvet, stora lådor fyllda med syrrans fina och spännande kläder. Jag kunde inte motstå att digga ner i dem och "låna" lite grann. Förståss bara över dagen och utan att hon fick reda på det. Jag hade värsta planen, liksom förr, att jag skulle rusa till lådorna när Pernilla hade gått på morgonen och vika ner dem fint innan dörren öppnades på kvällen. Lyckades ja? Nä! Och så har det alltid varit, att hon kommer på mig och blir rasande. Grejen är den att jag tror jag saknar det idag. Det var något visst med att bråka på det sättet för jag visste ju att hon aldrig kunde sluta älska mej för det! Idag har jag funderat på om hon verkligen tyckte det var så skoj, med tanke på att det faktiskt gick så långt att hon satte hänglås på garderoben. Oops, var jag så jobbig?!
Nattens bravader slutade som vanligt med ett hett samtal där jag började skylla allt på henne och att hon faktiskt ganska ofta gick i min garderob också. Trots att det är sanningen så var det alltid jag som fick dåligt samvete, likaså inatt! Typiskt. Skuldkänslora är efter lite fundering som bortblåsta. Istället finns här en saknad; saknaden efter min underbart härliga och fina stora syster! Pernilla, Älskar dej, today, tomorrow and forever!
Lev varje dag som om det vore den sista
Viktigast av allt är att acceptera sig själv, strunta i alla föreställningar och normer som allt för ofta drar ner mungiporna och istället skutta ut på mornarna ett leende på läpparna och se vad den nya dagen har att erbjuda.
Se upp; för här kommer jag!
Dilemman för den idrottande kvinna.
"Redan då Per Henrik Ling lade grunderna till svensk linggymnastik, så myntades även idrotten utifrån kulturella normer och sociala heteronormativa relationer. Att idrottsrörelsen från start var en verksamhet för enbart unga män speglar sig enormt i dagens utövande, då idrottsutövande kvinnor stundligen måste gå balansgång. Sociala krav med hänsyn till den godtagbara kvinnokroppen bromsar många tjejers individuella och relationella utveckling i idrottsvärlden. Samtidigt som muskler är essentiella för teknisk och fysisk utveckling, så fruktar många idrottande tjejer att deras kroppar ska upplevas som maskulina. Varför ska oskrivna regler i omvärlden stå i vägen för det feminina könets utveckling? En naturligt muskulös kvinnokropp är tecken på sund livsstil, inre balans och psykiskt välmående, så varför accepteras inte det som kvinnligt?" - Ja, det är ju frågan ...
Eller vá tycker ni, Fia ´å Jojjo?
Jag är i alla fall trött på detta nu, så dags att börja på tredje delfrågan, som handlar om idrottslärnade ur ett kulturellt perspektiv, Mkt Niiiice!
Tjipp, tjipp & bye for now!
Mitt liv som student ...
`Å hur jobbar du? Om jag får fråga!
Hur jobbar du?
Motivation & studieteknik ... vá tusan är det?!
Det hääär ääär Jo-haaanna!
... hon äääär min kom-pis! Fast bara ibland. Förståss! Nyss sa Sofia till henne, att hon skulle, faktiskt, äta apelsin, en apelsin. Jo-haaanna blev arg, jättekonstigt arg, för att Sofia upp, upp, upprepade att att att hon, faktiskt, skulle äta apelsin, innan sin träning, Trrräningen på kårgymmet, som faktiskt, just nu, idag är mest HETT i hela Halmstad, som ligger på västkusten i Sverige, liten bit utanför Klippan, där faktiskt Jo-hanna (alias fucker) härstammar ifrån. Hej då
Ojsan, det börjar gro igen ...
Ojsan, det börjar gro igen ...
Ett visst begär börjar smyga sig på, ett begär av att "skriva av mej" lite. Mitt liv innehåller så mycket nytt på en och samma gång; ny stad, nya vänner, egen lya, andra träningsrutiner och faktiskt bäst av allt; en helt underbar IVP07-kultur, I like it A LOT!Så stundens inlägg fyller främst en varnande funktion; varningen om att jag strax kommer börja knappa på tangentbordet igen, och nu ännu mer och oftare. Kommer dock bli lite glest fram till fredagen den 2/11 kl.15.00, är nämligen mitt uppe i en hemtenta. Niiice!
This is a big part of my "new" life!
Take it or leave it ;0)
