S o p h y D o p h y

Skoja min dojja att jag kommer lida de kommande dagarna ... sträckt insida lår, känner redan pain i bröstet, skakar som värsta vibbratorn i benen ´å är helt , helt, helt tömd på energi. Jag som trodde jag var vältränad, ... där fick jag för den. Visserligen har jag en god grundfysik, men det fungerar inte att leva på ... måste sluta springa runt ´å vara mallig för att jag som ungdom hade koll på varenda liten fena i hela kroppen, hade muskler ´å göra i princip vad jag ville. Kondition ´å uthållighetet som en dyracellkanin ...

Nu är det andra tider ... `Å fy, jag skäms. Har verkligen överskattat min egen nutida förmåga ... detta passet tog kol på mej. På riktigt. Får la, som alla andra, börja satsa ordentligt. Tror ju forfarande att jag är så pass vältränad som jag alltid varit ´å att jag kan springa runt ´å små skutta ´å äta en massa godis som på gamla goa dar. Men jag tränar ju på tok för lite. För några år sedan var jag van vid 6 pass i veckan, bl.a lördagmorgon 9-12 (gäsp) full träning med utskällning om man ej presterade bra. Det gällde att alltid vara på topp, spika skruvarna, satsa i hoppen ´å våga utmana. Full fokus ´å kämparglöd. Men, fy fan va skoj det var. usch, nu kommer jag snart börja böla ... som jag alltid gör. Hade det inte varit för de där sista krascharna så hade jag inte behövt gå som rostig käring i 5 år, hänga hos läkarna, kiropraktikern ´å spendera timmar hos sjukgymnasten. Skulle slutat efter första fallet ´å förstått vikten i att ha en hel kropp istället för att vinna ännu något SM-guld.

Men, jag hatar att ångra saker. Gymnastiken har gett mej så mycket annat ´å det kan någon aldrig ta ifrån mej. Är bara så arg att all fysik ´å smidighet är borta ... att det alltid ska vara något nytt som sätter käppen i hjulet för mig att köra fullt ut igen ... jag vill köra 100% ´å vill kunna göra det jag verkligen känner för. Hatar att alltid behöva ta hänsyn till tråkiga JÄVLA skador ... Jag är en tävlingsmänniska ´å kommer alltid att vara det ... måste bara förstå att det tar tid ´å kämparglöd att komma tillbaka, ´å hitta "kroppen" igen ... hehe. Sista tiden har bjudit på många framsteg ... nästan fixad i ryggen, foten känns inte så mycket längre ´å jaa, nu är det bara smidighet, styrka ´å framför allt kondition som måste på topp igen ... Jag kan, jag vill, jag ska! Dags att lyfta röven ´å börja jobba .... beach -08, eller hur é det alla säger?! Hehe, jag skulle snarare vela uttrycka mej evig framtid! hehe. Är väl ganska meningslöst att enbart jobba för att se schnittsig ut på playan?! Eller? Vi ska la må som "fisken i vattnet" eller "krabban på stranden" också?! Inte sant?!

Hehe, ska avsluta lite som min kära granne Daz;



5 år yngre, hel ´å 13 kilo lättare. Det va tider det!
Men, gillar dessa góa tider me, fast lite fokus på träning hade ej suttit fel! =0)

Over n´ Out!
Sophie