Givetvis, vem annars?!
De som känner mej kan nog lungt påstå att jag är, och antagligen kommer att förbli, någon utav de mest klumpiga, otursförföljda och busiga person de känner. Tyvärr, men jag har kommit att acceptera det - jag måste ju acceptera mej själv och den jag är. Helt okej de flesta studer, men ibland skulle jag bara vela krypa ut skinnet, ta något starkt som bedövar och gå och gräva ner mej. Egentligen är det helt sjukt att jag faktiskt lever som jag gör idag, utan vidare biverkningar! Tacka vill jag för det!
Något jag är, eller kanske var, känd för är min reaktion att börja skratta när klumpat till det eller skadat mej. Det spelar ingen roll om jag landade på nacken efter volter, slog i huvudet så blodet började forsa eller om jag tappade nyklarna i havet ... Jag började alltid skratta, det var ju verkligen inte skoj egentligen ... men det var, och är ibland, så jag hanterar smärta och illska. Det fungerar. Fast med åren så har irritationen och illskan börjat ta över i chockade situationer, vilket kanske inte är så konstigt! Imorgon ska jag börja luska på vad det är som gör att jag skrattar i chock. Eller kanske något "smart-ass" som kan svara på det redan här?! I wanna know!
Det där med "bryggan" är inte det första på min eviga lista om bus, otur och klumpigheter ... Dags att börja lära känna mej kanske! Tänkte jag skulle börja "klä av mej" lite för mina nya homies i Halmstad!
Hyfsat svårt att välja introduktionsämnet, men imorgon ska det skrivas om brandbilen!
Sluta aldrig förvånas! Jag brukar alltid få höra; "Det är aldrig tråkigt att vara runt omkring dej. Det händer ALLTID något galet". "Givetvis händer detta, det är ju du Sophie". "Ja, vem annars?".
Finns det någon behandling för denna livsstil?!
Ramla och slå halv ihjäl sig, det är du inte ensam om. Som IVP:are och din käre klasskollega så gör det absolut inget att du är lite klumpig då och då, vem fan är inte det?! ;D (Bruten näsa, handled, jack i huvudet är de fysiska sakerna jag råkat ut för) Nej Sophie, vi gillar dig ändå! Plats på kårens dansgolv på Onsdag då ska det ösas! SKÅL!!!
yes! du e våran egen lilla klant!!! men vi gillar det! det e ju du som förgyller dagen med alla händelser!=) hihi
mi käre kompanjon, äntligen behöver jag inte vara ensam om att avr klumpigast i stan;) we make a good team!
Det är bara en del av charmen med livet att ramla o att slå sig på de mest outgrundliga sätt o det ger en bara karaktär(förvisso ett o annat brutet ben kanke oxå) men utan ärr syns det inte att man levt så "keep up the good work":) Puss
