I like A LOT!
Ännu ett tjejdilemma?
Obekväma träningskläder - ännu ett typiskt tjejdilemma?
Det finns absolut inget värre än obekväma tjejträningskläder. Den är jag med all säkerhet inte ensam om att tycka och tänkte därför gräva efter sympati för ytterligare ett kvinnodilemma - just tajta och obekväma träningskläder. Det värsta jag vet är när trosorna sitter fel på ett spinningpass och det enbart finns två val. Ett, att göra något åt problemet eller två, vara en tuff brud och acceptera smärtan. Att sticka ner handen och rätta till trosan är inte helt okej då raden bakom mig enbart består av snygga män som har blicken riktad rakt mot härligheten. Alltså återstå bara andra alternativet. Vi tjejer har det verkligen inte lätt - men är detta ett typiskt tjejproblem?
Det finns en händelse som alltid får mig att skratta och som perfekt påvisar hur illa det kan gå för en tjej då hon hoppat i fel träningskläder. Min kompis Lisa och jag ingick i samma gymnastiktrupp och när vi var runt tio år gamla så var utseende och klädsel otroligt viktigt. Inför en tävling bad Lisa sin mamma att köpa trosor till henne och hon poängterade noga att troskanten absolut inte fick synas under dräkten. Den tävlingen minns jag att Lisa klagade extra över att dräkten var obekväm, men vem tusan tyckte inte det! För några år sedan kom dock hela sanningen fram och det är först då historien kom att bli minnesvärd. I all uppståndelse innan tävlingen hade Lisa tydligen haft några tuffa minuter att komma på hur trosorna skulle sitta och blev först klok då hon satt dem bakochfram. Denna missuppfattning kom och kosta henne flera dagars lidande, med smärtsamma toalettbesök och hundratals frågande blickar i skolan. Underförstått så blev Lisa denna tävling ägare till sina första stringtrosor.
Äntligen slipper jag gymnastikkläderna, men har fortfarande inte kommit ifrån lidandet av obekväma träningskläder. Förutom stringtrosorna, som bekantat kan förstöra både spinningpass och det andra, så är sporttoppen nästa fiende i kön. Om den ska fylla sin funktion så får man acceptera det faktumet att enbart kunna ta ytliga andetag och få andnöd efter 20 minuter på löpbandet.
En tredje sak som hämmar tjejer till sin fulla potential inom träningsvärlden är tajta träningsbyxor. Alldels för många danspass avbryts av behovet att dra upp byxorna vid låren för att tillåta en full rörelsebana. För att översätta till er killar så kan irritationen liknas vid en fluga som förstör lugnet på stranden.
Stringtrosor, sporttopp och tajta byxor är tre irritationsmoment vi tjejer måste tackla. Personligen försöker jag alltid ta hänsyn till både funktion och utseende vid inhandlandet av träningskläder, men det räcker uppenbarligen inte. Ända lösningen är kanske att träna i långkalsonger, utan trosor under, och låta brösten hänga löst i gratist-shirten. Lider killar av samma problem? Av rent nyfikenhetsskäl gjorde jag förra veckan en liten frågeundersökning på gymmet och en kille gav mig ett klockrent svar, han sa; "Ni skulle bara veta hur det känns när en kille har fått på sig för tajta kalsonger. Pungen blir svettig och skaver på låren."
Underbara träningsperiod.
Nu såhär "hösttider" är det inte ovanligt att vardagen präglas av orkeslöshet, seghet och omotiverande inställning till någon vidare fysiskt ansträning. Men, tack och lov så kommer man till gymmet likväl ändå! :0)
I onsdags trodde jag att jag var fastkedjad tätt intill, ni vet, den där góa soffkänslan. Vanligtvis brukar det krävas ett rejält lockbete i form ett litet hopplock lösgodis (ingen nyhet för er som känner mig) för att få mig aktiverad. Men denna dag var det dock överjaget som vann kampen utan vidare ansträngning. Vilket är ofattbart då motståndarna stod uppradade. Första motståndaren tacklades utan vidare problem, den välkända kylan på andra sidan pläden. Motståndare näst i kö var transporten dit, det finns ju inget mindre motiverande än Halmstadsväder där man riskerar att bli omkullblåst med cykeln och på köpet får slickade jazzbyxor. Det ser töntigt ut och känns inget vidare precis. Jag vet att motståndare nummer två inte är en nyhet för oss studenter. Vi har varken ekonomi eller tillräcklig nytta av att tuta runt i ett rullande plåtlåda. Men något som jag personligen hade kunnat betala storkova för är funktionen den fyller i busväder (Halmstadväder), ett utmärkt stänkskydd.
För att besegra höstvädret denna dag räckte det, konstigt nog, med regnjackan och mina rödrutiga regnstövlar. Tredje kämpe i kö brukar utgöras av de fem första minuterna på gymmet. De lite tyngre minuterna på löpbandet (innan andra andningen) På onsdagskvällen var detta inte heller ett problem, det flöööt på! Flowflow.
- Vad tusan händer och fötter? Enda slutsatsen jag kan dra är att jag faktiskt kommit in i den välkända och helt underbara träningsperioden! Hur tusan hade vi överlevt hösten utan den?! :0) Tack G-d för svettiga danspass, runda svårbalanserade bollar, tunga stålklumpar och outhärdig träningsvärk! :0)
