S o p h y D o p h y

Dagen före dagen, före dopparedagen - Sitter på tåget hem till Ystad, ifrån "hemma" som numera är Halmstad. Ett hemma som faktiskt börja kännas mer hemma än någon annanstans. På bara mindre än fyra månader så har mitt liv ganska smort transfererats från ett härligt, men ganska enformigt, liv i metropolen Ystad, till ett liv som student, innehållande alla möjligheter och festligheter, i Halländska Halmstad. En förändring som jag långt ifrån ångrar.

I övermorgon kommer tomten, ja just det, den skäggiga och skrämmande gubben i röda ulliga kläder. Han som jag var livrädd för som 2-åring, då vi firade julafton hos Mormor och Morfar i de Småländska skogarna. Mitt första minne av gubben är just därifrån, och det sitter troligen fortfarande, helt omedvetet, kvar ´å nöter i huvudet. Jag tycker nog faktiskt egentligen inte om honom, trots att jag förmodat det när han kommit med alla spännande paket den 24:e. Tomen har inte alltid varit densamma för mej, utan han är någon, eller kanske något, som många gånger ändrat skepnad och betydelse i mitt liv. Från första början så var han en mystisk figur som man inte visste om man skulle tro på, eller inte. Alla äldre kusiner sprang ju hela tiden runt och påstod att han var "fake", man visste ju inte riktigt vad man skulle tro. Men sen en jul fick även jag det "Svart på Vitt" ... Först förstod jag inte alls vad skjutton Lill-Jimmie gjorde bakom skägget, iklädd de där fula röda kläderna, men med hjälp av en vis viskning i örat från storasyster, så tändes ljuset. Då var det inte lika mystiskt längre, OM jag kände mej besviken. Det där med snopenheten vid den sanna bekräftelsen om Santa Claus, är något som hör till att bli vuxen, antar jag. Någon gång måste man växa upp och inse vad som är realitet och utgå därifrån. Trots vetskapen att tomten inte sliter på tomteverkstaden, får postlådan full med önskelistor, äter upp gröten utanför dörren, åker efter sina renar eller hoppar ner genom skorstenen och fyller upp julstrumpan, så älskar jag själva iden, iden om att det finns en tjock ´å gó gubbe som verkligen pysslar med allt detta kring jul. Därmed älskar jag också julen och alla tokiga och onödiga traditioner som hör den till à Ta det lugnt med familj och vänner, småbråka med Pernilla om hur glittret ska hängas i granen, julbaka till julmusik (eller Tomas Ledin, Haha), förbereda och avnjuta ETT smarrigt julbord, titta på när den moderna jultomten strippar (Jadu, Pillan!?), titta på Kalle Anka, men framför allt ligga klarvaken och helspänd i sängen den 23:e, för att sedan smyga upp på julaftonsmorgon för att klämma på paketen i julstrumpan.

Såhär på senare år så har jag kommit att skippa onödigt mycket dekoration och pynt, för det tycker jag är något av de få sakerna med julen som faktiskt är överskattat. Men samtidigt blir jag rädd att jag med den inställningen ska bryta mej loss från traditioner och inte föra dem vidare, ´å det vore väldigt synd. Jag tycker om en lagom "julig" jul ... En jul där kärlek och gemenskapen ska stå i centrum, UTAN stress om att behöva fixa allt det där "onödiga" runtomkring! Julen ska vara skön, mysig, lugn och kul!

En kul tradition som vi Holmbergare hade länge, och som jag faktiskt inte minns när den försvann, var när vi barn drog in pappa i duschen, sprutade ner honom med alla kläderna på och sedan tvingade honom att bada fullt påklädd. Det var absolut julens höjdpunkt och utan tvekan något som jag kommer gräva upp till en given tradition i min egen familj! OM många år! =0)

Nu är det dags att packa ihop, är redan i Svarte och om bara någon minut ska jag få krama min kära mamma och träffa resten av ligan! à Jag njuter och ser framemot en lite Varm(are) Jul! I morgon lyfter planet mot lite sydligare breddgrader. Kommer dock bli en annorlunda jul, men det är bara KUL! =0)

I´ll be back, Puss ´å Kram