S o p h y D o p h y

Ibland, gaska ofta, så gör man livet surt för sig själv, vilket är helt jäkla onödigt. Har jag kommit att bli mej själv såhär? Känner mej ibland schizo, helt lost, ´å ibland totalt jäkal lycklig. Precis som jag har all världens möjlighet att bara göra det jag vill. Det är en bucklig resa, ganska påfrestande faktiskt. Det känns som om jag alltid borde vara pigg, balanserad, målmedveten, busig, galen ´å glá. Det är liksom sådan jag Är. Är rättare sagt alltid brukade vara ´å fortfarande är för det mesta. Men varför gör jag det svårare än vad det egentligen är ... varför kan jag inte bara ha den diciplinen, kämparglöd ´å envishet som jag alltid har haft. Jag kan ju inte bara ge upp. Känns helt hopplöst ´å ibland känner jag verkligen inte igen mej själv. Jag vet vad jag vill, jag vet hur jag ska nå dit, jag vet att jag måste, jag vet varför jag måste och jag vet att det krävs diciplin och målmedvetenhet. Men, varför händer inget i praktiken?! Allt komme ju bli så mycket bättre --> jag vill hitta "mej själv" igen!
Jag vet att det hörs som om allt är dåligt och inget är bra ... men så farligt är det inte, ovanstående text kan ses som en baggatell, 5% av mej, men samtigt involverad i 100. Jag måste bara klura ut en lösning till att de 5% ska sluta sätta käppar i mitt liv. Egentligen är det ju bara en massa härligt som händer, men utan dessa 5% hade väldigt mycket, blivit mycket mycket bättre ... That´s a FACT!